Fiska med propellern ger ingen fisk

Måndagen den 27 gick vi från Dunkerque i fint väder, vi seglade för första gången på länge och alla njöt. På morgonen hade barnen arbetat i sin svenskabok och diskuterat frågor kring känslor. Men när seglen kom upp så satt vi alla i sittbrunnen. Allt gick toppen, skuttet över kanalen gick bättre än vad vi föreställt oss och med gott självförtroende bestämde vi oss för att gå vidare till Brighton. Vinden bedarrade och jag gick och la mig för en tupplur innan nattpasset. Vaknade dock med ett brak, svårt att beskriva men propellern stannade och det lät fruktansvärt. Flög upp och Olof befarade direkt att vi fått något i propellern, eller i värsta fall att backslaget gått åt pipan. Vi drev med strömmen med 2 knop in mot Dovers hamninlopp, klockan närmade sig åtta och det skulle snart mörkna. Till slut var det bara att bita i det sura äpplet och anropa Dover Coast Guard för att bli bogserade in i hamn. Det är ganska skämmande att ligga, med i och för sig segel uppe, men strömmen driver båten i en riktning som man inte kan kontrollera. Att ha Dovers branta vita kalkstensklippor försvinna i mörkret gör inte mindre skrämmande.
Efter ett antal anrop och samtal så anropades Harbor control och snart såg vi ljusen från en liten bogserbåt komma i full fart mot oss, vi kände en enorm lättnad till att börja med – äntligen hjälp – samtidigt var det en ny situation som vi aldrig varit med om tidigare. Vi blev bogserade in i hamnen i full fart (7-8 knop) och Olof och jag såg på varandra och tänkte samma sak ”hur ska de få stopp på oss?” Dock var det inget att oroa sig för, de var så proffsiga, väntade in oss och la sig på vår sida. De förtöjde sig långsides och förde oss utan problem sista biten in i hamn, vi fick en plats långsides vid besöksbryggan precis under hamnkontoret. Men nu växte oron över kostnaden för kalaset. Olof fick äran att med alla våra pund och relevanta papper gå upp till hamnkontoret. När han kom tillbaka med ett leede och frågade efter en öl förstod jag att vi kommit lindrigt undan. Kostnaden för bogseringen blev 84£ plus hamnavgift på 22£. Prata om lättnad, ett glas vin och en öl och sen till kojs.
Vi hade på kvällen innan fått reda på det var förbjudet att dyka i hamnen, så det var med en viss försiktighet jag gled ner i det kalla vattnet för att kontrollera propellern på morgonen. Det var, ursäkta språket, svinkallt!
Olof fick gå ner istället med fötter och ögon, efter två dyk kom han upp – Fiskenät runt propellern och axeln – ner igen med kökskniv, men det var bara att konstatera, fram med dykarprylar. Olof gick upp för att berätta för hamnkontoret vad vi hittat och de lovade att se åt andra hållet medan vi arbetade. Olof slet i 30 minuter!(uppdelat i två perioder), minst under vattnet och med en bågfil som vapen att få bort nätet med. Nu ligger det på däck och vi diskuterar vad man kan skapa av nätet som minne av händelsen.
kanske någon har ett bra förslag?
/k

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Fiska med propellern ger ingen fisk

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *