Vuda Point Marina är ett märkligt ställe. Det är en marina som ska vara ”orkansäker”. Under vår resa över Stilla Havet har vi hört flera seglare berätta att de har övervägt att stanna här under Södra Stilla Havets orkansäsong (November – April) istället för att gå till Nya Zeeland (utanför området med risk för orkaner). Marinan är som ett runt hål in i land, där alla ligger med fören eller aktern mot betongbryggan och andra änden in mot mitten av hamnbassängen. I centrum av denna finns en stor boj där man kan ligga med sin båt och vänta innan hjälp kommer från marinans personal för att ta upp linor som håller aktern eller fören på plats. Det finns en trevlig liten restaurang längst ut på halvön som ramar in marinan. I marinan finns fina toaletter, duschar, en liten affär, två tvättmaskiner (det går att få varmvatten genom att koppla en slang från zinken om man är lite påhittig) och fantastisk charmerande personal. Det är en enkel marina, men samtidigt får personalen en att känna sig
ytterst värdefull. Små detaljer som att alla hälsar, frågar om de kan hjälpa till att bära, på toaletterna finns färska blommor och snäckor som utsmyckning, det är rent och snyggt över allt, det finns uppmärksamma säkerhetsvakter som samtidigt utstrålar vänlighet och inger en känsla av trygghet. På nära håll finns ett litet hotell med pool som barnen kan bada i.
Taxichauförerna väntar på pakeringen och kör med glädje dig in till Lautoka för 15 fiji dollar. De väntar gärna när du gör dina ärenden eller följer med dig om du behöver hjälp men då får du betala lite mer än det dubbla. Vill du komma billigare undan går det att ta en lokal buss in till centrala bussstationen, det kostar 1,6 fiji dollar per person (Gustaf åkte gratis). Bussfärden är att rekonomendera. Bussen är helt öppen, utan fönster och med ett snöre att dra i när den ska stanna. Det är ett bra sätt att få se omgivningarna. Lautoka i sig är ingen direkt ”charmig” stad, det är den näst största staden i Fiji och är en smältdegel av Inden, South Pacific och England.
Här finns bra mataffärer, en underbar frukt- och grönsaksmarknad. Alla är trevliga och hjälpsamma. Vi åkte dit ett antal gånger för att handla och sista dagen ”turbohandlade” jag det sista i sällskap med Gudrun från Anniara. Taxichaufören körde runt oss och hjälpte oss bära. När vi kom tillbaka hjälpte Lovisa mig att tvätta och torka av alla varor. Vi vill inte ha ohyra ombord, det räcker med svartmyrorna som vi fick när vi stod på land i Opua. De är ”pest” och vi kämpar hårt för att bli av med dem.
I marinan träffade vi en Norsk familj som köpt en stålbåt på drygt 50 fot (15 meter), som stod på land för reparation, det blev en hel del snack om stål, rost och svetsning. Deras båt var full av överraskningar, och vi kände väl igen oss i deras beskrivningar. Vi åt pizza tillsammans, ”ät två och betala för en”, passade bra för allas plånböcker. Inom kort fick vi även sällskap av vännerna från Voyager och Anniara. Vi flyttade ihop bord för att alla skulle få plats. Barnen lekte i en liten enkel lekplats precis bredvid, ölen serverades tillsammans med goda pizzor. Under samtalet med den norska familjen visade det sig att de innan de fick barn hade seglat runt jorden tidigare och det med båten Felice. Värden är bra liten! Felice har vi seglat med tidigare (Olof var ”Line handler” på Felice när de gick igenom Panamakanalen) och deras äldsta barn Birk lekte under en period mycket med Gustaf. De berättade med glädje om sin tidigare segling och vi fick många tips och råd.
In i det sista vacklade vi om vi skulle gå direkt mot Cairns när vi lämnade Fiji eller om vi skulle stanna till i Vanuatu. Vår ursprungliga ”huvudplan” plan var att gå direkt till Cairns men nu började vi omvärdera. Gudrun och Göran skulle gå till Vanuatu. Jörgen med familj på Voyager skulle också dit, men även andra i marinan sa att vi inte fick missa detta örike. Till slut avgjordes saken av att vi fann ett kuvert med ”bortglömda” dollarsedlar som familjen fått i present i julas. dessa pengar täckte en stor del av våra utgifter i Vanuatu inklusive utflykten för oss upp till den aktiva vulkanen Yasur på Tanna. Det kom att bli en fantastisk försenad Julklapp!
När vi väl kom i väg var vi som vanligt en smula uppstressade av allt fixande in i det sista. Men då hände något verkligen roligt. Utanför marinan mötte vi våra vänner Mareike och Asier på katamaranen La Medianoche. De skulle precis gå in i marinan. Vi gick upp nära varandra. De skojade och uppmuntrade oss att gå in i marinan igen eller ankra så vi kunde spendera kvällen tillsammans. Men det gick inte, vi var utklarerade och definitivt på väg. Kristina kastade över våra kvistar av kava som gåva och sedan vinkade vi farväl. Det var med en viss sorg vi hissade segel, denna gång skulle våra vägar skiljas under lång tid, men man vet aldrig – planer har ändrats förut.
/Kristina