Dagarna flyter in i varandra och farten är god. Det enda som börjar spöka är nätterna. Under dagen skiner solen, vatten och vind är snälla mot oss och vi kan pyssla med våra sysslor ombord utan större problem. Men så kommer kvällen och natten. Vattnets karaktär ändras och det blir mer lurigt. Vågorna kommer och går, de växer upp och samarbetar. Detta skapar en mer orolig sjö och det blir svårare att vila. På himlen börjar molnen dra hiop sig som om de ska ”till kamp” mot oss i den lilla segelbåten. De mörknar och bildar stora svarta regn- och ovädersmoln. Det slutar alltid i regn, vindvridning och vindökning. Man får ingen vila, utan tittar ofta oroligt på radarn för att se om molnen är kraftfulla och fyllda med regn. Vi har hört att andra båtar som ligger framför oss på väg mot Marquesas, har råkat ut för squalls, som gett vindar på bortåt 40-50 knop (20-25 m/s). Vi har själva tidigare råkat ut för sådana lokala ”oväder” men under denna etapp hittills varit förskonade. De squalls, som vi råkat ut för har främst inneburit, att vinden har vridit, vilket i sin tur gör att båten seglar lite grann i zick-zack över havet. Man kan bli en smula betänksam då man studerar det spår som ritas på skärmen till vår navigationsdator. Är kapten nykter ?
Barnen kämpar med sina mattetal. De läser texter och vi arbetar vidare med svenskan. Efter skolan leker de i akterruffen. Alla är med och det blir ibland riktigt avancerade lekar som pågår i timmar. Rollerna i lekarna skiftar, går in i varandra och ändras utifrån vart leken bär. Vanligt är att de börjar leka skola, hotell, restaurang, stall eller doktor. De bygger hus och ändrar sceneri utifrån var de är i leken. Ibland fortsätter leken nästa morgon och då flyttar vi på skolan till efter lunch. De är helt fantastiskt påhittiga och vi måste nog säga att harmonin är god ombord. Inte som när vi seglade över Atlanten, då vi hade en hel del konflikter. Livet har förändrats ordentligt och långresorna är en del av vårt liv nu och alla verkar tycka det är ganska trevligt att bara vara med familjen.
Halvlek är det nu och det känns ganska fantastiskt. Håller vi denna fart är vi framme inom 20 dagar och det är otroligt. Miss My går så fint och även om hon rör sig en hel del i sjön så är det ändå förvånansvärt behagligt. Vi fortsätter traditionen att bada och fira var femte dag. På morgonen tog vi upp vad vi trodde var oxfilé från frysen. Festmåltiden var bestämd. Barnen ville ha kött och potatisgratäng och efter en viss diskussion blev det oxfilé, rotfruktsgratäng och bearnaisesås. Pappa och barnen bestämde sig för att baka kanelbullar till fikat på SPA´t och vilket äventyr det blev i rullningarna. Allt flyttar sig och det gäller att vara kvick, annans har man mjöl i hela salongen. Allt gick dock utan incidenter och när de var färdiga öppnades SPA´t. Denna gång blev det kaffe och kanelbulle först och tvätt i sötvatten och sedan massage med riktig massageolja, som hittades längst ner i en låda i ”badrummet”. Vi njöt, men denna gång var fokus på pappa i och med att jag lagade maten. När mörkret kom satt vi alla i sittbrunnen med den goda maten framför oss. Det blev dock inte oxfilé denna gång utan lövbiff. Det var omöjligt att se skillnad när påsen åkte upp ur frysen. Vi sköt kvällens filmtittande på framtiden, då alla var så mätta att de bara ville vila eller sova. /Kristina