Oron har varit hög inför denna avresa. Dåligt väder eller ingen vind, flera i gänget väntar besök vid specifika datum och lågtrycket Nadine har påverkat avfärden. Vi valde in i det sista att stanna ytterligare en natt, trots att planen var att gå på kvällen. Caminante gick på kvällen men vi stannade kvar, sista inputen vi fick var att det skulle bli vindstilla eller mycket lite vind under natten. Vi orkade inte en hel natt med handstyrning och motorgång. Dessutom gillar vi inte att gå på kvällen, det stör alla rutiner vi har ombord, vila och nattvakter. Vi gick i stället på morgonen dagen därpå i lugn och ro. Vi hissade mesanen och sen var det dags för storseglet men så helt plötsligt sa det plufs, seglet gled ner igen. Fallhaken hade gått sönder. Under mycket svordomar fick Olof ge sig upp i masten och dra ner fallet. Vi hittade en ny hake och fick tillslut upp seglet.
Det blev en fin segling, dock lite skumpigt. Allt eftersom vi kom ut till havs så ökade vinden och havets vågor. Det var främst dyning men den arbetade upp sig och blev hög. Högre än vad vi landkrabbor i besättningen upplevt, men det blev aldrig skrämmande. Fort gick det och vi surfade på vågorna. Under natten fick Olof det besvärligt men då tog han ner mesanen och hade bara genuan uppe, hon gick stadigt igen. En gång var vi uppe i 13 knop när vi svävade på vågtoppen, annars låg farten mellan 6 till 9 knop med bara genuan uppe.
Under natten var det min tur att drabbas av den magsjuka som Olof haft några dagar tidigare. Först trodde vi det var den sedvanliga sjösjukan som blivit värr,e men när febern kom tillsammans med en sprängande huvudvärk så var det bara att kapitulera i kojen. Vi visste ju att det värsta skulle vara över efter ett dygn.
Men när Olof tittat ytterligare en gång på vädret och kommit fram till att en blöt natt i tvättmaskinen med kraften av en kuling, inte kändes särskilt lockande för oss, så var lättnaden enorm. Vi begav oss de 70 sjömilen in till kusten och angjorde Cascais utanför Lissabon klockan fem på morgonen i mörker. Allt gick jättebra och efter en öl i sittbrunnen gick vi och la oss nöjda som kissekatter. /Kristina