Vi vaknade i lugn och ro denna morgon, fortfarande lite sega och trötta efter gårdagens äventyr i vågorna. Emil såg till att hålla Gustaf sysselsatt i akterruffen, de såg bland annat en film. Tårtan var stor, mycket grädde, sylt och frukt och fint garnerad med blommor och text i choklad. Mitt i tårtan stod siffran 5 och lyste. Vi plockade fram presenterna vi sprungit runt och letat efter. Tillslut med Emmas hjälp hittade vi två affärer med allt möjligt (basarer) och i dessa fann vi; ett litet sjörövarskepp, doktorssaker för att operera en kropp med organ som gick att ta ut, en uppblåsbar vattenskoter att leka i vattnet med och några bilar som fanns i tidigare gömmor. Han blev överlycklig och sjörövarskeppet fick följa med i sängen på kvällen. Vi åt som vanligt tills vi storknade och sjöng ”Ja må han leva”. Olof läste upp hälsningarna som kommit på mailen och vi var alla glada.
I viken ligger även Salsa med familj och rätt som det var så kom en gummijolle farande, hela familjen hade varit på stranden och sprungit, och var nu på väg tillbaka till båten. Det blev ett glatt återseende, Gustaf visade stolt upp sitt sjörövarskepp och talade högt och tydligt om att ”nu är jag 5 år”, bara ett år yngre än Love” (pojken på båten Elin). De (Salsa) skulle åka vidare till Madeira dagen därpå, skulle nu stuva och förbereda avfärden tidigt morgonen därpå.
Det var eftermiddag när vi kom upp i sittbrunnen och tittade ut ordentligt. Vi funderade på att anstränga oss och få ner jollen men det lockade inte. Då kom en gummijolle puttrande igen. I den satt Staffan och lille Andreas som höll en liten inslagen present i handen. Gissa om glädjen blev stor när Gustaf fick komma upp och ta emot denna gåva. Innanför pappret låg fyra småbilar som länge, envist och väl genomtänkt hade plockats ur billådan hemma i båten. Gustaf sken som en sol och Andreas var stolt som en tupp.
Det blåste så pass mycket att vi struntade att ta ner jollen, den skulle bli ett tråkigt vindfång när vi i så fall skulle vinschade ner den från däck. Det blev en mysig eftermiddag och kväll i stället – vi var bara lata, barnen lekte och vi läste. Olof läser boken om Allan (100 åringen som gick ut genom fönstret och försvann). Själv läser jag Brobyggarna av Jan Guillou. Det är skönt att koppla av och läsa något annat än pilotböcker och reseskildringar. På kvällskvisten blev det lite rastlöst. Det kom lite frågor om Portugal som land och varför vi inte läst i Geografiboken på ett tag. Boken åkte fram och vi hade högläsning, Emil och Lovisa turades om. Intresset var stort och nyfikenheten hög, snart kom en ny bok fram som vi lånat av Tina på Caminante. Det var en bok om upptäcktsresande, upptäcktsfärder, handel och transporter. Barnen läste och sög in allt som stod. Portugal är ju en nation med många upptäcktsresande och alla utgick de från Lissabon. Alla somnade och hade stora förväntningar på morgondagen då vi skall göra en utflykt in till Lissabon. /Kristina