(19-20/10) En squallig färd mot Las Palmas

Vi lättade ankar och satte en revad stor som stöd då vi för motor gick ut från ankarplatsen. Vinden blåste lätt från NNV. Vi han inte mer än några kabellängder innan vi insåg att vi strax skulle ha en squall över oss. På med regnkläder (man lär sig av sina misstag). På några ögonblick ökade vinden från nära stiltje till med god marginal kuling. Regnet vräkte ner. Vi stoppade genast motorn då lutningen passerade en för denna hälsosam nivå (vid en kontinuerlig lutning på över 15 grader kan man få problem med motorns smörjning). Ut med en flik av genuan och sedan var det bara att vänta ut squallen. Allting har ett slut och så även en squall. Det fina är att dessa blåser över ganska fort och redan efter kanske tio minuter så hade det blåst över för den här gången. Denna etapp som undertecknad hade sett fram emot som en ganska kort vackertvädersegling på 120 sjömil i lagom vind från dessutom rätt håll kom att bli rätt så tjatig. Den inledande squallen kom nämligen att bli den första i e n rad som kantade färden ner mot Gran Canaria och Las Palmas.

För ovanlighetens skull hade Gustaf svårt att sova, normalt sover han som ett riktigt murmeldjur från det att han lägger sig till dess solen går upp. Efter midnatt väcktes jag, som själv försökte sova, av Gustaf som ville sitta med mamma i sittbrunnen. Det fick bli så. Lovisa var också vaken och följde med upp i sittbrunnen. Jag gick tillbaka till min koj och gjorde ett tappert försök att få lite sömn. Kristina hade vakten och befann sig i sittbrunnen med Gustaf och Lovisa. Vi seglade väl för dubbelrevad stor och full genua. Det dröjde inte särskilt länge innan Lovisa kom ner och bad mig komma upp. Vinden ökade igen. Väl i sittbrunnen rullade vi åter in ett antal varv på genuan och störtade ändå fram i hög fart. Det var inte första och inte heller sista gången under denna färd som vi ägnade oss åt segelexercis.

I gryningen var det färdigseglat för den här gången. Vinden dog nära nog ut och lämnade bara kvar en svag fläkt från norr som inte räckte mycket till. Det krävs mer för att få en 17 tons segelbåt i stål att röra på sig i önskad färdriktning. Det fick bli motorgång fram till ankomsten på kvällskvisten. Även om seglingen blev en smula prövande så fanns det fina stunder. På fredagseftermiddagen fick vi besök av ett stort antal lekfulla delfiner. Det var som om havet runt båten var fullt av dem. Vi har tidigare haft besök av delfiner vid många tillfällen men denna gång var det annorlunda. Det var som om de sprudlade av energi. De hoppade högt och spred en känsla av lekfullhet som är svår att beskriva. Man blir lätt drabbad av en barnslig lyckokänsla när man får besök av dessa fantastiska djur.

På lördagsförmiddagen då vi redan sedan länge hade den gäckande ön framför oss i horisonten fick vi plötsligt besök av ett för oss nytt djur, grindval. De kom i en liten flock på ca tio individer. Vid några tillfällen seglade vi förbi en ensam sköldpadda som lojt simmade i vattenytan. Vid 18-tiden släppte vi ankaret ett par hundra meter från stranden ett stenkast från marinan i Las Palmas. /Olof

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *