(2/9) Torquay – vänlighetens stad

Efter två dygn i en tvättmaskin, gick vi trötta in i Torquay – ”Englands riviera”. Vi kunde inte föreställa oss att det skulle bli svårt att få plats, men hamnen var full. Med en klump av besvikelse gick vi mot besöksbryggan för att fråga hamnkaptenen om de kunde trycka in oss någonstans, annars skulle vi få gå vidare till Brixton på andra sidan bukten. Helt plötsligt kom det springande ett par på bryggan och viftade med armarna. De visade tydligt att vi skulle följa med och vi vände om. Hamnkaptenen i gummibåt visade OK- tecken med tummen upp och följde efter. Snart visade de en plats, perfekt på bryggan där vi kunde ligga långsides. Det var trångt att gå in men hamnkaptenen försäkrade att han skulle hjälpa till och knuffa om så behövdes. Efter mycket ropade och viftande visade det sig att vi missförstått, vi skulle ligga långsides utanför deras båt – den lediga platsen tillhörde en fiskare. Efter några knuffar från hamnkaptens båt och hjälp med förtöjning satt vi tryggt fast långsides med deras 44 fotade stålbåt.

Det var ett jättetrevligt lite äldre par som sålt allt för att leva till sjöss. De var dock inte intresserade av värmen utan hade seglat mycket norr ut. Senast övervintrade de på Shetlandsöarna.  Tony och Caroline blev ett mysigt och trevligt sällskap, vi pratade mycket och skratten blev många. De delade med glädje med sig av sina erfarenheter och kunskap. Vi fick sjökort och vid ett tillfälle började vi prata om att vi skulle köpa en våtdräkt, snabbt och glatt sprang Tony ner och hämtade en våtdräkt som han sa att han inte skulle ha användning för längre. Vi erbjöd ersättning men det var inge aktuellt men så kom vi på att vi köpt en pilot om kanalen för mycket, vi erbjöd den i stället och det visade sig att Tony inte hade just denna pilot – alla blev nöjda och glada. Lilla Gustaf adopterade dem direkt och spenderade större delen av sin tid på deras båt. Han åt kakor och mjölk, lärde sig lite engelska ord och fick lära sig olika knopar men framförallt var det mysiga famnar att krypa in i och bara få gosa. / Kristina

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *