19 aug 2013

Jollefärd i flod på Raiatea.

Posted by kristina

Till slut lyckades vi komma iväg från Huahine och vi kände oss nog lite sorgsna men det var dags. Vi gick tillsammans med Salsa till grannön Raiatea. Tänk vad lite det behövs för att lugnet ska lägga sig och man struntar i tidsplanen. Vi ville innerst inne inte segla förbi Raiatea (och Tahaa) till förmån för Bora Bora men vi hade av någon anledning tidigare känt oss stressade. Det var tack vare våra vänner på Salsa som vi lugnade ner oss och planerade om. Samtidigt med oss lämnade en schweizisk familj på katamaranen Mares Huahine för att gå till Baie Faaroa på Raiatea. Ombord på Mares finns Laura, en flicka i Lovisa och Erikas ålder.
Vi hade fin segling om än en smula långsam över till Raiatea. Vi gick in genom passet Iriru. och vidare in i viken ”Baie Faaroa” där vi ankrade längst in. Bergsväggarna störtade ner i viken och var klädda i tät regnskogsliknade vegetation. En flod mynnar längst in i viken. Målet med besöket i denna vik är att åka upp längs floden i våra jollar. Vi ser fram emot denna expedition som vi ska göra följande dag. Strax efter att vi hade ankrat kom Mario från Mares förbi oss i sin jolle och undrade om någon ville följa med på en liten förtur in i floden. Han vände sig i första hand till barnen och Gustaf var inte sen att hoppa i sin flytväst och orädd klättra ner i dessa nyfunna vänners jolle. Andreas från Salsa satt redan ombord. Staffan hade redan hunnit med en provtur upp i floden med sin sin kajak. Även Erika paddlade upp en sväng. Vi andra väntade förväntansfullt på morgondagen. Staffan träffade James vars familj ägde en gård inne i ”djungeln”, han lyckades köpa en bananstock och frågade om vi också ville köpa en. James levererade senare två bananstockar, helt gröna som vi fick betala 1000 franc (ca 70 kronor) för, vilket kap vi som pratat mycket om hur vi ska kunna få tag på en stock nu när vi snart ska vidare. Det blir roligt när alla dessa bananer mognar samtidigt och familjen måste bli kreativ i sin matlagning för att inte behöva slänga ruttna bananer över bord.
Nästa morgon bar det av, tre jollar och två kajaker puttrade, paddlade på rad sakta in i floden. Vi njöt av naturupplevelsen men behövde samtidigt koncentrera oss för att inte köra fast på någon grundbank. Det är grundare i kurvornas innerspår och djupare i ytterspåret, det gäller att ha tungan rätt i mun när man dessutom måste ducka ibland för grenar som hänger ner. Den tropiska skogen är otroligt tät, träden hänger ner över vattnet och dess grenar sträcker ut sig som armar och vill beröra oss, ta på oss när vi sakta glider fram på floden. Grönskan är intensiv, man måste nästan värja sig och ljusets strålar arbetar sig igenom trädkronorna, men det är nästan inga strålar som når hela vägen ner till vattenytan.
När vi närmar oss James farm möter han oss i sin kajak och visar oss vägen. Han vill visa oss sina odlingar och möjligen även sälja lite frukt och grönt till oss. Det var spännande att följa med honom när han berättade om sina odlingar och om alla växter. Planterade fruktträd växte i en salig blandning med den övriga tropiska vegetationen och det var svårt att se de odlade träden. Det fanns stora avokadoträd, träd som bar brödfrukt, granatäpplen, apelsiner, lime, bananer, grapefrukt och kokosnötter. Där fanns tropiska blommor som papegoj-, paradis- och flamingo blommor men även stora buskar av hibiskus i alla de färger och gardenia. Vi såg buskar med färsk basilika, ”citronblad” och peppar. Men tyvärr är vi ju här mitt i vintern och inte mycket var moget. Det blev inget fruktinköp men vad gör det, vacker och härlig upplevelse fick med oss och en stark känsla av att vara äventyrare.
Emil, Lovisa, Erika och Laura lämnar farmen två och två i var sin kajak och ger sig av på egna äventyr. Vi vill ha med dem tillbaka men det sker ett ”missförstånd” och de paddlar uppströms för floden medan vi andra tar oss sakta tillbaka. Efter ett tag upptäcker vi att de inte följt med och puttrar tillbaka för att hämta dem. När vi tillsammans når flodmynningen får vi motvind den sista biten till båtarna och då tar de båda kajakbesättningarna tacksamt emot en bogserlina från oss i jollen. Vilken dag! Vilket äventyr och vilken skatt vi fick i form av minnen.

Leave a Reply

Message: