Utanför huvudorten ligger en liten ö som heter lilla Bonaire och där skulle det vara barnvänligt och bra snorkling. Min hand var fortfarande inte läkt ordentligt så min roll var att passa de små. Vi hade sällskap med Lars, Lilli och Noah plus Oskar och Savanna. Det var ett litet äventyr att ta sig över vågorna mot vinden till denna ö, att få med sig all utrustning och för att snorkla. Alla tyckte det var toppen även om de vuxna insåg att korallen var skadad av alla fötter som tidigare gått på den.
Gustaf och Lillie lekte i sanddynorna, det såg ut som teater. Leken gick ut på att Gustaf sköt Lilli, hon ramlade död ner i sanden, Gustaf försökte sedan med alla krafter återuppliva henne och rädda henne. Detta pågick om och om igen, leken fortskred och blev mer och mer dramatisk och detaljrik. Riktigt underhållande att titta på, lika bra som en pjäs på Dramaten.
I vattnet fanns revfisk i massor trots att revet var skadat. De vuxna dök ner djupare och kunde på det viset se mera men vi snorklade även mycket vid ytan kring båten. Djurlivet var fantastiskt. Själv fick jag hålla handen ovanför vattnet när huvudet var nere i det blå. Fiskarna var ibland lite väl närgångna. Kanske berodde det på att de såg oss som konkurrenter till maten, när de åt våra matrester eller när Olof skrapade skrovet. Han skrapade bort en havstulpan och när den föll var fiskarna där och slogs om den. De fanns i alla färger och former. Den roligaste såg ut som en ”kon” och det var helt otroligt att den kunde simma. Andra var stora som matfiskar, eller små men färggranna.
Emil blev antingen stungen av fiskar eller av en manet, när han simmade runt båten vid ett tillfälle. Han kom upp skrikande efter att ha simmat igenom ett fiskstim och hade små prickar över hela underarmarna.
Andra gången vi var ute med jollen gick vi upp längst kusten norrut och la till vid en av de många bojarna. Det blev lunch i jollen innan vi stack ner i djupet och denna gång kunde även jag vara med. Nu såg vi ett mycket rikare djurliv och mer levande korall i olika former. De var strutar, stora hjärnor, solfjädrar och små träd. Fiskar fanns det i mängder. Det var papegojfiskar i olika färger, trumpetfiskar, randiga och prickiga platta revfiskar, stora blåa fiskar och höjdpunkten, en stor stingrocka! Dessa maffiga plattfiskar med en fena som svans med en ”pinne” längst ut. Vi simmade försiktigt efter den och alla var exalterade. Det är fantastiskt att dyka ner och ligga alldeles stilla och bara försöka smälta in. Fiskarna bryr sig inte om dig utan fortsätter sin vardag, den otroliga färgprakten kommer fram och man känner sig verkligen som en besökare i en annan värld.
Vi märkte inte ens att det kom ett oväder med regn, stackars Olof satt uppe i jollen med Gustaf och försökte skydda sig. Tillslut var det dags att åka hem. Vi såg hur solen sakta gick ner över horisonten och färgade vattnet orange, rött och gult. Väl hemma igen var det mörkt. /Kristina