(12/12) Skräckblandad förtjusning

I dag hände det något verkligt märkvärdigt. Vi satt alla i sittbrunnen och barnen arbetade med sina skoluppgifter. Plötsligt kom något ljust, nästan vitt under ytan. Den kom på låringen (bakifrån från sidan) och när den bara var några meter från båten så dök den ner under kölen och kom sedan upp på andra sidan.  När den kom upp till ytan så kom en fontän upp från dess rygg med ett högt pustande ljud. Det dröjde inte länge förrän ett huvud men knölar på och stora djupa ögon tittade på oss från aktern. Den var inte mer än kanske fem meter från vårt vindroder och gick upp och ner, tittade, pustade och sprutade ännu mer vatten i luften. Den dök och kom under båten igen, följde med båten på sidan och gick tillbaka till aktern.

Den liksom lekte med oss och studerade dessa konstiga varelser som sprang uppe på däck, glatt skrikande och tjoande. En knäppis med en svart apparat framför ansiktet. Han eller hon höll oss sällskap i ca 30 minuter och förmodligen var det en liten knölval kanske en kalv. Eller så var det en så kallad tropical whale, de är ganska små men då stämmer inte knölarna på nosen. Det var i alla fall en mycket speciell upplevelse, den var så stark, ögonen var så svarta och det var så uppenbart att detta är ett däggdjur. Vad tänkte den egentligen? Och så närgången. Helt plötsligt slog det oss att den lätt hade kunnat knuffa till rodret eller vindrodret och det hade blivit kaffeved av allt. På ett ögonblick blev vi medvetna om hur lyckligt lottade vi är, detta är valens hem och han eller hon låter oss segla vidare utan en skråma.

Till saken hör att när vi senare pratade med våra vänner på Litorina över kortvågsradio så sa Patrik att det kanske var det som hände dem tidigare. Deras vindroder gick sönder i början av deras resa från Las Palmas och de var tvungna att gå in i Kap Verde för att montera bort det som var kvar, nu använder de sin autopilot. Kanske var det en närgången val som knäckt det, ingen vet. De hade sett valar på avstånd, sett deras sprut och skuggor i vatten ytan. Men de hade då inte varit närgångna men vem vet vad som händer i skydd av mörkret.

Ett par dagar senare såg vi även en stor flock med pilotvalar och delfiner. De är jättesöta med sina platta nosar, ser ut som om de har haft närkontakt med en bergvägg eller en container. De är dock inte lika lekfulla utan väldigt sävliga när de går upp till ytan och lägger sig för att titta på en. Det är lite som om vi är bara är ett konstigt inslag i deras vardag och sen simmar de bort. Delfinerna däremot är som vanligt alltid roliga att studera, de gillar att hoppa framför båten i bogvågen. Denna gång var det ganska stora delfiner med långa nosar och de följer med båten en bra stund till barnens stora förtjusning.   /Kristina

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *