Sedan några dagar tillbaka har vi en ”sju hejdundrans” sjö. Man tror att man ska vänja sig och det gör man till viss del men det gör inte tillvaron lättare. Miss My rullar från sida till sida allt mellan 10 – 30 grader. Allt flyger och far, alla måltider äter vi i sittbrunnen och man får bokstavligen jaga maten för att få in den i munnen. Allt måste sitta fast, vi blir mästare på att använda alla kroppsdelar för att hålla fast kastruller, tallrikar och tillbehör. Det kan vara en fot som håller en kastrull medan man har citronsåsen klämd mellan knäna. Vi har hittat ett ställe där man kan klämma fast små burkar och flaskor, mellan sittbrunns dyna och nedgångsväggen. Vilket oftast är till stor hjälp.
Men vid varje måltid är det något som flyger. I går flög fisken ner i salongen och helt fantastiskt så hamnade den i gratängformen på rätsidan när allt föll i durken. För fisken var guld värd, det var vår första guldmakrill, fiskad på nytt drag som såg ut som en peruk med glitterkant. Den var stekt i mycket smör med potatismos och citronsås. Mums filibabba.
När sedan det är dags för disken är även detta ett flygande äventyr. Proceduren börjar med att man ställer sig rejält bredbent (minst en meter mellan fötterna), sedan värms saltvatten på spisen och man försöker sedan sortera upp smutsdisken. Tallrikar för sig, bestick läggs (säkras) i en kastrull och så försöker man träffa diskhon med det varma vattnet. Man får vara kvick, för ganska snart är det något som flyger i väg och då gäller det att man är med så att inte delar av den skitiga disken hamnar på durken eller att den rena disken för all del åker ner i smutsvattnet igen. När disken är diskad känns det som en seger, men man får då inte glömma att, i en gungning åt styrbord, slänga sig ner och stänga avloppet. Annars har man sinken full med skitvatten och risken är stor att den rena disken åker ner i detta vatten. Då är det bara att börja om från början igen.
Matlagningen följer lite samma mönster och det är inte för inte som vi lagt halkskydd överallt på alla arbetsytor. Då är ingredienserna förhoppningsvis stilla ett tag. Det är inte kul att torka grädde eller som en morgon när en hel yoghurt åkte i durken. Vi fick ta upp durkbrädorna för att få rent allt. Det är inte så kul att ha mjölkprodukter på durken när temperaturen höjs till 30 grader.
I dag är det 10 dagar sedan vi lämnade Las Palmas och i enlighet med traditionen, så försöker vi fira lite när 5 nätter är passerade. Vi börjar med att tvaga oss ordentligt på däck. Det låter som vi är grisar och det är vi väl till viss del. Att sköta hygienen är inte lätt i detta rullande och det sker enkelt med att man tvättar av sig på toaletten med svamp eller torklappar. Men som sagt var femte dag slår vi på stort och tvättar oss i rinnande havsvatten, tvättar hår och hela kroppen. Men det är ett jobb som tar timmar att avsluta för fem personer. Olof tar upp spannar med havsvatten och denna gång fick det bli dusch i sittbrunnen, då rullningarna var för kraftiga. Vi har en blå balja, som man får sätta sig i och sen får man duscha under spannar av vatten som hälls över en. Alla hurrar på och hjälper till. Denna gång var det 26 grader i vattnet och riktigt skönt.
Sedan får barnen välja lunch och det blev tomatsoppa med ägg och nygräddade scones med smör och ost. När lunchen väl var överstökad upptäckte vi att linan var sträckt och då var det dags att dra in middagen. En oerhört vacker, blåskimrande fisk med ett smäckert huvud och alla fenor var blå till lila. Vi hällde lite Absolut i gälarna och den lugnade snabbt ner sig och det blev lättare att ta av huvudet, rensa och filea fisken på plats (akterdäck). Härligt att kunna dryga ut matförrådet med fisk, dessa stora makrillar är så goda.
Sedan var det godispaus, alla åt så vi storknade, själv mådde jag ganska illa och fick lägga mig en stund. Lite för mycket av salt lakrits på en gång.
Nu serveras det kaffe i sittbrunnen, Olof sa snabbt till mig att avsluta skrivandet, vi blir ensamma i sittbrunnen en stund och måste ta vara på denna tid. /Kristina