Nygamla roller, skola i ny tappning och med en helt annan energi.
Savu Savu ligger på ön Vanavu Levu och är en fin liten ort med en fruktmarknad, några affärer på varje sida om huvudgatan och det går att få tag i det mesta. Det är kanske inte ett ställe att ligga och reparera båten på, men inklareringsrutinerna är smidiga och det finns mat att köpa, ett bra och billigt tvätteri i marinan. Alla ligger i princip på boj, de kostar 8 fijianska dollar per natt, knappt 30 kronor och då ingår dusch. Copra Shed Marina är finare och fräschare än Waitui Marina, där vi låg. Duscharna hos Waitui hade inte varmvatten och var ganska snuskiga, så de använde vi inte. Tvätten lämnade vi in på Copra Shed Marinas tvätteri och den blev riktigt ren. Personalen hos de bägge Marinorna är trevliga och hjälpsamma precis som alla andra i Fiji.
Vi njuter verkligen och försöker gå ner i varv, att sova och ha skola blir det centrala på dagen. Alla har sömnbrist och är slitna efter vår tid i NZ, vi ställer inte klockan och låter ljuset styra oss.
Skolan börjar vi försiktig med, barnen får vara med och bestämma upplägget. Det är inte bara för att skapa ett engagemang, det har de tillräckligt av, utan för att hjälpa en villrådig lärare. Hur undervisar man årskurs ett, fyra och sex på samma gång? Tidigare har jag undervisat både Lovisa och Emil som om de gick i åk fem men kraven och förväntningar har givetvis varit olika. Gustaf har fått sporadisk undervisning i mån av tid, spritt under dagen och då mer i form av lek än ren ”klassrumsundervisning”.
Nu har dock förutsättningarna ändrats, barnen har blivit så mycket större, mognare och ställer helt andra krav på omgivningen. Deras tid i Nya Zeeländsk skola har satt verkliga spår och lämnar mig med riktiga utmaningar. Tankar på att separera undervisningen mera, ge dem mer enskilt ansvar och möjlighet att vara med och driva sin egen undervisning har växt fram. De är mycket motiverade och vet vikten av skolan men ställer nu helt andra krav på undervisningen och lille Gustaf förväntar sig att få fortsätta skolan.
Vi hade ett gemensamt rådslag om skolan. Emil pratade med sin spräckta stämma (han är inne i målbrottet och skriker hela tiden) om utmaningar och förberedelser för högstadiet. Han vill absolut inte bli efter och ser fram emot att få arbeta mer enskilt med sina nya ämnen och böcker. Lovisa håller med, hon lägger till att vi borde ha flera ämnen per dag i stället för ett ämne åt gången. Gustaf deklarerar att han vill kunna läsa och har rätt till skola han också.
Efter mycket om och men lyckas vi ta vissa beslut tillsammans och komma fram till en undervisningsform som kan passa alla. Det blir matte varje dag, enskilt en timme mellan klockan 8-9. Då kan Gustaf få en timmes intensiv skola alldeles själv. Emil har svårt att komma upp på morgonen och tycker att skolan bättre kan börja klockan tio i stället, men efter någon dag i värmen blev det nio och sedan ambitionen att börja klockan åtta med möjlighet att ibland få slippa om det blir helt omöjligt att komma upp.
Klockan nio varje dag börjar de andra skolämnena, olika varje dag men med teman inom NO och SO. Vi har gjort ett schema som innebär; måndag är det svenska, tisdag är det SO (SH eller Religion), onsdag NO (Biologi, kemi, Fysik eller Teknik), torsdag Matte, fredag valfritt (Geografi ibland, inför nya länder)och lördag kreativa ämnen (Gitarr, bild, keramik, sy-kunskap, hemkunskap etc.) plus de ämnen vi behöver arbeta extra med. Engelska och Franska väntar vi med då de ligger långt före vad som krävs i läroplanen.
Grundprincipen i varje ämne är att de arbetar med ett tema och ibland gör vi genomgångar tillsammans eller så får de arbeta enskilt och sedan redovisa vad de lärt sig för varandra. Vi diskuterar texterna vi läser, använder arbetsböcker till hjälp och tar reda på mer när vi har tillgång till Internet.
Gustaf har fått sitt eget schema, det består av en liten stund matte (när de andra har matte) och lässtund med träning på bokstäver i texten. Sedan har han rast en lång stund tills de andra barnen börjar arbeta enskilt, då fortsätter vi med bokstavsträning, läsning och han får skriva i sin skrivbok. Finns det möjlighet när vi ligger i land, har han simskola allra först och får röra på sig lite innan skolan börjar. På fredag och lördag brukar Lovisa ha en kortstund SO och NO med honom, det är roligt för dem båda.
De skriver sina dagböcker och läser minst en timme varje dag efter skolan, det har förvandlats från att vara ett måste till självdrivande. De har nu var sin läsplatta och laddar ner böcker från biblioteket så fort de får chansen. Emil läser våra enklare kriminalare och läser nästan en bok på två dagar, vilket till och med kan göra oss andra tokiga. Han sitter hela tiden med nosen i en bok. Vet att vi ska vara glada, vi har kämpat så hårt att komma hit. Men när vi andra gör våra sysslor och han gömmer sig med en bok, då kan till och med läraren inte vara tyst. Tänk att vår lilla rastlöse Emil skulle förvandlas till en ”tonårs-bokmal”.
Att få chansen att undervisa sina barn, se deras utveckling och få umgås så här nära är en ynnest. Ibland påfrestande och jobbigt men samtidigt enormt givande och roligt.
Gud, vad jag har saknat detta!!! /Kristina