Rullande introduktion till vårt långseglarliv

Efter ytterligare en lång och härlig dag tillsammans vid hotellpoolen var det nu dags att ta farväl av hotelllivet och flytta in i vår båt och under en tid testa långseglarlivet istället.  Att komma ombord på vår skorv är inte alltid enkelt för ”landkrabbor”, speciellt om det dessutom rullar lika illa som på atlanten. Badbryggan som i lugnt vatten ligger stilla, rör sig nu kraftigt upp och ner. Det var ett litet äventyr att få upp allt och alla på båten, som tur var hade Olof och Roger varit där tidigare med en del packning. Denna ankringsplats är den rulligast jag varit med om och det var kanske inte den bästa dagen att ta ombord ny ”besättning”.

Julia fann sig direkt tillrätta, sprang bak till akterruffen och började leka med alla leksaker. Gustaf sprang hack i häl och snart är allt framrivet och leken i full gång.

Vi andra började packa undan, för att bereda plats för gästernas bagage. Vi bestämde gemensamt att de skulle ligga i salongen. Ett av stuvskåpen ovanför salongssoffan tömdes, plats i garderoben och badrummet skapades. Vagnen stuvades på däck och väskan åkte in bakom navigationsbordet. De hade varit smarta och packat alla sina saker i två ryggsäckar så de var enkla att stuva undan.

Rullningarna var konstanta och började ganska snabbt göra sig påminda hos våra gäster, så det var bara att ta fram sjösjuketabletter. Nu blev tillvaron lite lättare för de vuxna i alla fall. Lite frisk luft på det och allt känns mycket bättre.
När jag stod i köket kom plötsligt Julia springande, hon var vit och tittade på mig med förvånade ögon. Det dröjde inte mer än en sekund så kom en skur ur munnen, den landade på mina händer, jag fick tag i något – vet inte vad – men som kunde fång upp det värsta. Stakars lilla tjej, första dagen ombord och redan sjösjuk, dessutom på ankarplatsen. Men vi skojade och sa att så här kan det vara ibland till sjöss. Lovisa höll glatt med och berättade om våra enskilda spannar i olika färger. Vi har ju en viss erfarenhet av denna ”åkomma”. Hon var OK och efter en stund i mammas knä bar det av ner till leken igen.

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *